Franskt hus, del 5 - vatten och en fransk hantverkare

Vårt lilla hus i C - tänk att vi faktiskt hade köpt ett hus till... i Frankrike! Att vi vågade... vi som inte är särskilt äventyrliga av oss, vi som gärna både planerar saker långt i förväg och vill ha full kontroll. 

Men detta husköp bara kändes helt rätt och inte alls som något man måste fundera länge på eller våndas över efteråt. Det är väl som när man har träffat sin kärlek i livet - då är det inte mycket man behöver fundera på - utan bara följa sin känsla.

Flera av våra vänner har sagt att vi är modiga - ja kanske det. Men igen, när något känns helt självklart så sveps både tvivel och farhågor iväg med västanvinden. Tur var det väl att vi snabbt fick en stark relation till lilla huset, för vid ett par tillfällen genom åren så har vårt tålamod som franska husägare satts hårt på prov.

Terrassen skulle läggas om första året och vi ville absolut ha en lokal hantverkare som vi hoppades skulle känna litet mer för detta jobb - bybor emellan och så... Det visade det sig att det fanns en murare i byn och han anlitades för att göra jobbet under hösten.

När vi kom ner i mars så hade vi en fin terrass men hade fått två problem... inomhus var alla ytor täckta av vetemjöl (!) nåja, det såg ut som det men visade sig vara murbruk och cementdamm. Vad värre var att det hade runnit vatten på vägg och golv i ett av sovrummen på plan 2 samt i köket på plan 1. Vatten inomhus - vad i hela friden berodde detta på? Vi torkade och städade hela huset - i avvaktan på en rendez-vous med muraren. Han förklarade "vetemjölet" med att han burit sina cementsäckar fram och tillbaka 4 trappor upp genom huset. Jo och förmodligen hade han haft  korsdrag genom huset eftersom "mjölet" fanns absolut överallt. Det var det mindre problemet - varför hade vi vatten inomhus?

Muraren svor sig oskyldig, terrassgolvet var lagt som det skulle. Felet lokaliserades i alla fall till den nylagda terrassen.  När den lades om så gjordes ett fall ner mot utkastaren till hängränna och stuprör, precis som det ska vara. Tidigare hade det inte funnits något fall, vilket bl a var anledningen till att terrassgolvet skulle läggas om. Nu hade hela höstens  och vinterns regnvattnen från terrassgolvet runnit mot detta utkast genom  terrassmuren. MEN, i muren på vattnets väg till hängrännan visade det sig finnas ett hål på 5 cm i diameter - rakt ner in i husets vägg. OK, under 5-6 månader hade det förmodligen runnit ner en och annan liter vatten som sedan pressats sig genom putsen. När det regnar 10 mm regn på vår terrass så blir det 150 liter vatten som ska rinna ut, ut, ut - och inte in, in, in ....

Muraren beklagade händelsen, svor sig oskyldig igen och hävdade att det hålet nog hade funnits hela tiden. Tidigare hade det inte slussats så mycket vatten genom det hålet som nu när han hade gjort om terrassen och gjort fallet åt rätt håll. Tyvärr gick det inte att bevisa något annat.... Det var bara att bita i det sura äpplet och hoppas att vattnet inte hade förstört något på sin väg genom huset. Muraren fixade till hålet och allt var frid och fröjd.

Terrassen var verkligen snygg och den blev snabbt vårt favoritplats! Där äter vi frukost och beundrar svalornas och tornseglarnas halsbrytande seglatser. Där äter vi ibland lunch under segeltaket med sällskap av tornfalken som dödsföraktande kastar sig med högsta fart in i sin håla i kyrktornet eller den färggranna härfågeln som är hyresgäst i vår egen husfasad. Där äter vi sena middagar och njuter av svarta sammetsnätter i skenet av kyrkans fasadbelysning med sällskap av tornugglans hoanden i jakten på föda. 

En av alla dessa märkliga solnedgångar sedd från terrassen. Hade man målat detta på en tavla hade det kallats hötorgskonst.